Daniela Dadda Dickens - www.dadda.nu

Jag har inte försvunnit -  inte helt i alla fall. Behandlingen och magkatarr ligger som en tyngd över mig och en dimma omkring mig, för jag vet inte så mycket annat än det närmsta runt omkring mig. Jag visste ju att det skulle bli jobbigt, att det skulle ta upp all min energi, och magkatarren är ett bevis på den stressen. Men jag ska ta mig igenom det. Frågan är hur jag ska lösa situationen med plugget också när det börjar..

Nu har graderna verkligen sjunkit och istället för härliga, starka sommarfärger så har vädret blivit grått och slaskigt. Löven faller av och istället för grönt blir det brunt. Jag gissar på att jag inte är den enda som saknar sommaren redan..

Spenderar dagen med att läsa och titta på film i min säng, för imorgon börjar behandlingen och bara stressen inför det gör mig så trött. Så hela veckan går åt till att göra ingenting, utan bara att fokusera på att vila och ta det lugnt så att jag inte ska kollapsa helt av påfrestning.

Tanken på att ha tillgång till all min energi, utan det som i dagens läge hindrar mig, är en tanke som känns långt borta. Men även om det är en lång behandling så har den visat bra resultat och jag hoppas att det ska gå - att det ska vara lättare efteråt.

Två spontanbilder på min otroligt glada brorsson Charlie.

Fy, min migrän vill inte ge med sig helt. Igår på Ikea trodde jag nästan att jag skulle svimma för att jag hade så ont, men som tur var så fungerade "migrän-sprayen" och det blev bättre. Men låg utslagen resten av dagen, och nu börjar min migrän komma tillbaka igen. Ska få i mig lite mat, ta en migräntablett, vila och hoppas på att det går över för ikväll ska jag vara barnvakt..

Mina ögon står ut från mitt huvud.. Dom har varit svullna över natten så det har inte gått att stänga dom och nu gör dom ont. Men nu blir det Ikeaaaaaaaaaa.. Har en lista på över 20 saker som jag ska titta på till lägenheten. Får se vad jag hittar! Man har en alldeles för stor tendens att plocka på mig allt jag ser när jag är där.

Min och Sofies kundvagn i Maj...

Monaco September 09.

Usch, är helt skakig i kroppen för att min mage har krånglat hela natten. Jag kan knappt prata för att jag får kväljningar otroligt lätt just nu. Det känns som om min mage sitter uppe i halsen.
Psykologmöte idag. Jag har precis bytt psykolog så nu är det andra mötet med den nya, och det stadiet där man måste förklara allt om igen och hur man mår och varenda liten detalj om det, drar otroligt mycket energi. Speciellt när min kropp är så stressad att den börjar gråta så fort jag ska stå öga mot öga med en känsla eller försöka förklara någonting om hur jag mår eller känner. Och jag som tycker det är så otroligt obehagligt att gråta, och definitivt inte kan prata samtidigt, tycker det är väldigt irriterande.

Om några dagar så börjar min behandling. En påfrestande behandling som kommer ta mycket tid och mycket energi. Och jag börjar få en jobbig ångest mot det, men jag får bara försöka att ta mig igenom det. För det ska hjälpa mig.

Nu ska jag göra en inköpningslista på ikea och sedan dra på mig mjukiskläder och sätta upp håret i en boll och åka till mötet.

Just nu hade jag velat kunna teleportera mig till Monaco och sitta ner, andas in monaco-lukten och ta det lugnt.

I vintras då vattnet låg spegelblankt, som ni ser.

Är så otroligt sugen på ett macroobjektiv. Det ska bli mitt nästa objektiv.
Sitter och kollar utskrifter, ska samla bilder till hemsidan och sitter och tittar på ramar i olika storlekar för att se vad som passar vilken bild bäst till vad jag vill sätta upp på väggen. Yiihaah!

Två bilder från i lördags, då jag blandannat träffade vänner som jag inte sett på ett par månader. Och det var underbart att vara med dom, jag har isolerat mig alldeles för mycket.

Faktiskt startat dagen (klickat av alarmet i sömnen och vaknade halv 2...) med en smoothie och en promenad. Det är i alla fall något i min stora kan-inte-somna-härva. Nu blir det att jobba lite med redigering från en fotografering, och sedan försöka fixa mer på hemsida medan jag pratar med min fina vän Kaia.

Ikväll ska jag faktiskt ta och träffa några vänner, fast mina ögonlock dras ner hela tiden. Har haft enorma problem med att somna på senaste, och igår fick jag sömntabletter, men inte ens det hjälpte. Så inte blir det sent i alla fall, ska hem och krypa ner under täcket sen och glo vampire diaries tills jag lyckas somna.

Cykelringen. Glass & chokladsås med Fredda. Elfvik med Mamma (som inte vill vara med på internet). Mat med Fredda.

Detta höll jag på med för ett par dagar sedan. 7 timmars fotografering på sjön efter 3 timmars sömn. Jag tycker att det är helt underbart att fotografera OCH vara på sjön så det är en underbar kombination för mig. Men gissa om jag var slut när jag kom hem. Sov i 15 timmar den natten..

Källa.

Ett känt realityprogram som går i Norge har nu gått över gränsen då de dragit in sjukdomen ME (Myalgisk Encefalopati). Realityserien handlar om ungdomar som måste testa sina egna gränser genom att välja mellan personliga kriser och pengar. I detta fall har det varit en stor uppmärksamhet och kritik mot att en av deltagarna har behövt välja mellan pengar till laget, eller att få skicka sin mamma som har sjukdomen ME till en behandling. Nu rasar många mot att programmet har kunnat dra in en person med sjukdomen.

Det är fortfarande många som inte vet vad ME är, för att den sjukdomen inte är så känd. ME kan också beskrivas som kronisk trötthetssyndrom. I dagens läge är det en kronisk sjukdom som det finns behandlingar mot men som man inte riktigt kan bli frisk ifrån. Man letar och forskar efter lösningar. Jag visste själv inte vad ME var förrän en nära vän till mig fick den sjukdomen. Ingen kan sätta sig in i det hur det känns, men jag vet hur mycket hon lider av det då du inte kan ha ett normalt fulltidsjobb och då du mår väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Värre blir det också av att det fortfarande finns många läkare som inte är insatta i det, och det tar väldigt lång tid att få en sjukskrivning och hjälp med ekonomi.

Att ett program drar in en sådan sjukdom och tvingar en person att välja mellan en behandling till sin mamma, och pengar till laget är att gå ordentligt över gränsen.

Fastnade inne på en länk, och när jag bläddrade igenom såg jag så många bilder på mig där jag antingen knäppar mig på något sätt, eller har världens smajl på mina läppar. Så stora smajl att det tar upp hela ansiktet. Och det är ungefär så jag sitter nu efter. Dom knäppa eller smajliga bilderna är minnen av stunder då jag hade otroligt roligt, och det kan  vara allt från en resa, ett skämt eller något skämt med dålig humor som bara jag tyckte var roligt. Eller en enkel lust att spexa eller flumma omkring, som jag har fått ända sen jag var liten. Och jag är glad över att vara en sådan person som kan skratta åt dålig humor, eller spexa och flumma på impuls. Ska göra ett inlägg här i min lilla blogg med bilder där jag är glad, som får mig att bli glad när jag ser dom. Det ska jag kolla på varje gång jag behöver le litegrann. Och hittade även en bild där en angett mig som "best smile", och med den tanken hoppas jag också att mitt smajlande och spexande smittar av sig lite glädje till andra. Ett leende eller skratt behöver inte vara vackert - det kan fortfarande bringa glädje.

Det är många andra med på olika bilder där jag spexar eller smajlar. Vissa som jag har kontakt med än idag; Vissa som jag inte har någon kontakt med alls; Vissa man inte hälsar på längre och vissa som man alltid har ett glatt möte med när man väl träffar på varandra. Men hur den relationen än ser ut så är jag lika glad att jag har haft roliga stunder med vem det än är som är med mig på bilden och är glad.

Har precis avslutat ett över 3 timmar långt, känslomässigt, och skrattigt skype-samtal med min fina vän Kaia i norge.

Ibland är jag lite borta i huvudet.. När man blåser på glass för att den är för kall?

Spenderat hela helgen i en bil med mamma, eller med huvudvärk, och med en liten fredda som överraskade mig igår kväll med att komma förbi och glo på film och äta glass med chokladsås.

Man ser nästan att jag håller på att få tårar i ögonen...