Mitt.
2014-04-25 @ 01:04:23
Permalink
Allmänt
Kommentarer (0)
Jag samlar på citat - har alltid gjort. Pausar mitt i filmer och serier för att skriva upp dem, spelar om låtar, inspireras och kommer ihåg. Jag har ju till och med mitt motto som jag lever efter, och har gjort sedan 10 år tillbaka. Den sitter i min nacke så att jag kan inspireras om och om igen. Påverkas. Känna den där fysiska lilla rysningen och leendet jag får varje gång jag nuddar den. Vissa gånger har den till och med lyckats ändra min sinnesstämning. Hela mitt kroppspråk.
We were talking to the moon,
asking the stars to play for us
Jag samlar på citat - har alltid gjort. Pausar mitt i filmer och serier för att skriva upp dem, spelar om låtar, inspireras och kommer ihåg. Jag har ju till och med mitt motto som jag lever efter, och har gjort sedan 10 år tillbaka. Den sitter i min nacke så att jag kan inspireras om och om igen. Påverkas. Känna den där fysiska lilla rysningen och leendet jag får varje gång jag nuddar den. Vissa gånger har den till och med lyckats ändra min sinnesstämning. Hela mitt kroppspråk.
Så jag tycker om citat. Ibland bara för att en poäng är formulerad så fantastiskt bra, att man undrar hur ingen kunde beskriva det så självklart innan. Samlar ihop tusen ord och får fram de perfekt på den där meningen - och jag måste spara den. Och ibland är det bara för att det ger en känsla. Någonting jag känner av precis när jag läser den, utan att inte vara helt klar över vad. Men det sparas, för jag kanske sätter fingret på det längre fram.
Jag hittar citat överallt.
Men den här - den ovan. Den är min. Den dök upp någonstans ifrån för ett par år sedan. Som om den legat på tungan och grott, tills den en dag var mogen. Jag vet fortfarande inte exakt hur jag ska tolka den. Men den kommer någonstans ifrån. Och jag vet vilken känsla och tankar den ger mig.
