Gäller:
Soak up the sun
E.
Mitt.
Jag samlar på citat - har alltid gjort. Pausar mitt i filmer och serier för att skriva upp dem, spelar om låtar, inspireras och kommer ihåg. Jag har ju till och med mitt motto som jag lever efter, och har gjort sedan 10 år tillbaka. Den sitter i min nacke så att jag kan inspireras om och om igen. Påverkas. Känna den där fysiska lilla rysningen och leendet jag får varje gång jag nuddar den. Vissa gånger har den till och med lyckats ändra min sinnesstämning. Hela mitt kroppspråk.
*
Otroligt.
Människor behöver bli med vidsynta.
De kommer alltid att gå före.
Bara det att det inte finns något att få ”ogjort”. För man kan ju inte direkt säga att det var mitt val. Nej. Det var någonting annat – någonting övernaturligt; Något i luften; Någon kraft som är över min förmåga; Vad fan man nu vill kalla det – som bestämde det. Någonting som började innan jag föddes – eller någonting som uppstod under min uppväxt – som bestämde sig för att explodera och vända upp och ner på allt, just då. Och det fanns ingenting jag kunde göra åt det.
Eller jo. Jag tar tillbaka det.
Jag gjorde exakt det jag kunde göra, och har fortsatt göra det ända sedan dess.
Jag kämpade nå’tt så av bara fan.
Och där missade jag den perioden. Jag missade någonting, som tydligen ska upprepa sig i mitt synfält, resten av mitt liv. Som en liten irriterande, suddig ruta, mitt i filmen, som bara måste existera just där. Och det spelar ingen roll vad du gör – den kommer finnas kvar.
Den kommer vara där. Vad jag än vill hålla på med nu, eller längre fram, så kommer den finnas där. Men de som inte var med om den där exploderande saken. De som kunde fortsätta och bli klara med den där perioden. De kan fortsätta.
Men vi som missade det. Vi som missade den chansen… Det spelar ingen roll hur mycket vi kämpar, svettas, sliter och gråter.
De andra kommer alltid gå före.