Daniela Dadda Dickens - www.dadda.nu

Då är det gjort. Jag har landat. Efter en väldigt lång tid av att springa omkring i förvirring så har jag äntligen fått ett namn, en diagnos. Och som jag har väntat. Att få landa så att jag ska veta vilken väg jag ska springa, istället för att stå och trampa på en och samma plats utan att veta vilken väg jag ska gå, i risk för att bli sämre istället för bättre om jag går på fel väg. Men nu har jag landat, nu har jag en väg att gå. Jag har en förklaring på varför jag är som jag är, varför jag reagerar så mycket starkare än andra och varför jag är så otroligt känslig så att alla mina känslor svallar över och blir till panikångest och onormalt mycket stresshormoner. Jag har fått en förklaring på min kropp och mitt beteende under hela mitt liv. Och snart är det dags för behandling. Snart börjar starten för att lindra och få det mesta av det att försvinna.

Och det kommer att ta tid. Inte bara några veckor eller månader, en längre tid än så. Men jag får ha tålamod, jag får ta mig igenom det. Jag får tänka på framtiden och hålla kvar tanken på att jag ska må bättre.