Daniela Dadda Dickens - www.dadda.nu

Efter en mycket lång väntetid i Solna med Mamma och Lillebror för att ansöka om nytt pass och id, så är jag nu hemma. Jag och lillebror åker ju till Costa Rica om två månader! Vi stannade på vägen hem också för att äta donken på drive-in, och vi alla fick ett lyckomoment av att vara med dem vi älskar mest av allt i hela världen.
"Nu är jag lycklig", sa mamma. "Är ni för unga för att känna sådana stunder?"
Nej, det är vi inte. Med mina krångel och konstiga grejer så klarar jag dag efter dag just på grund av sådana stunder då jag är med mina nära och kära och känner mig lycklig. Och min bror är medveten nog att också känna igen sådana stunder. Och det vet självklart mamma också att vi gör. Men jag vet poängen bakom hennes fråga.
Det är inte många som känner av det lyckliga i sådana stunder som man kanske tar för givet. Som att sitta på en parkering och äta donken med sin bror och sin mamma.
Då är jag så lycklig man kan bli.

Nu ska jag ta och testa en stor klädhög. En stor beställning från hm.