Daniela Dadda Dickens - www.dadda.nu

Webcam-bilder från Monaco i Augusti 2012.

Och det är spännande det här. För första gången är jag ute på resande fot själv. En vecka helt själv. Man skulle kunna lägga till "i ett främmande land" där för att få lite extra effekt, men det stämmer inte. Det är inte främmande. Det känns mer hemma.

Det började däremot inte på topp. Extrem ångest och magen som bröt ihop 2 minuter innan jag skulle gå hemifrån. Och extrem magknip och yrsel tills jag däckade i flygplansstolen av ren utmattning. När jag väl kom fram så var det inte den där känslan av att "yes, jag är framme" som det brukar vara när man är flygrädd - istället så var det någon som hade tagit mitt bagage och resterande två timmar bestod av att hitta någon som kunde hjälpa mig, och sedan göra en rapport. Bagaget blev hemkört till mig på kvällen sedan så det var ju bra.

Och lugnet började falla över mig som det alltid gör när jag ser utsikten som finns på inlägget innan. Och det är just där jag sitter nu. Ser stranden och tittar ut över havet. Ser strandpromenaden som sträcker sig längs med staden, och känner Monaco-doften tillsammans med kaffet som står bredvid mig. Och det är bra.

 

Så den här resan är till för att skriva. För att hämta inspiration och bryta skrivkrampen som har ett grepp om mig. Och jag vet ingen bättre plats att göra det än här, där jag har hela medelhavet framför mig.